Way Out West-review 1





Wu-Tang Clan

Vi inledde festivalen med att se dom superhypade american boys of the clan, och även om jag kanske inte är det största fanet så tyckte jag att dom var väldigt bra. Dom spelade de få låtarna jag lyssnat in mig på innan och dom va over all jävligt coola att se. Wu-Tang Clan wasn't nothing to fuck with helt enkelt! 4/5 räkor.





The National

Vi ölade på under tiden och sen var det dags för The National, ett band jag tyckte var så fruktansvärt mycket bättre live. Jag hade lyssnat på en hel del låtar innan och tyckt att de verkade lite halvdana, och när sångaren i bandet började sjunga och i slutet av varje låt mer eller mindre tappade behärskningen växte verkligen bandet i mina ögon, för att enligt mig är de som har mest bagage from the past de mest intressanta. När han sjöng märktes det hur mycket som förmodligen åt upp honom från insidan och det gjorde bandet hur bra som helst! Därför får de 4/5 räkor.





Miike Snow

Det här bandet var ett av de band jag sett fram emot mest eftersom de är så otroligt dansvänliga, och de gjorde mig inte besviken. Under hela spelningen mixade de till 50% och sjöng till 50% och det blev helt enkelt en sjukt bra spelning, precis alla som stod under "tältet" dansade och bara var glada. De spelade min favorit Black & Blue, och avslutade med tre olika versioner med Animal, vilket var den absoluta höjdpunkten såklart. All in all, 5/5 räkor!











LCD Soundsystem

Som ni ser så är det lite mer bilder från denna spelning och det är helt enkelt för att jag inte var så inlyssnad så jag roade mig med olika inställningar istället. När jag lyssnar på det här bandet i efterhand måste jag säga att de, precis som The National, var hundra gånger bättre live när de verkligen släppte loss. Kunde inte direkt sjunga med eller så, vilket gör det svårt att sätta betyg, men de får nog 3/5 räkor!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0