Jag slutade väldigt tidigt idag och beslöt mig därför att gå en riktigt lång jävla promenad och bara fota som jag kunde göra när jag fick min kamera för fyra snart fem år sedan. Två timmar tog det, men det var riktigt mysigt att gå och sjunga Paolo Nutini högt som fan för sig själv på en åker, y'all should try it. Nu ska jag skriva en mini-filosofi-uppsats och vi tar och hörs imorn tycker jag. Bon nuit!